Da ’na vita andèmia a lè
a tù e’ cafè cl’èra dacvê,(1)
as truvèmia sôl che bèn
dbènd(2)nènc de bôn vén
e’ vëcc l’éra nénc zlatêr(3)
vindènd’l’na masa chêr
pre rëst un t’c’impurtéva
parchè parècc i zughéva,
cun Giani t’sgnìtia(4)i cafè
e a la fén paghìtia purasè(5)
da Giorgio nòst bôn amig
e rugéva dri a tót a j’mbarig(6)
gènd’l sèmpar pre su bén
nighèndi pu e’bicir de vén.
L’avéva ’na paröla par tót
nénc par cvi ch’i éra brót.
A l’avēm pērs tròp prëst
e nô zariot ’n vlèmia cvest
se fòs stê ancôra a e’ mónd
försi a s’rèsum(7)a lè d’intónd.
E. ’d Bartòz
1) dacvê = annaffiato
2) dbènd = bevendo
3) zlatêr = gelataio
4) sgnìtia = segnavi
5) purasè = molto
6) j’mbarig = agli ubriachi
7) s’rèsum = saremmo